Rumba

Många som har dansat salsa vet inte att de i själva verket, till stor, del även har dansat rumba. Ursprungen är desamma – rötter i Afrika men med stora influenser av Sydamerika då dansen färdades till bland annat Kuba med den då rådande slavhandeln. Rumba går precis som salsa i fyra fjärdedelstakt och är på så sätt dansvänlig för västerländska öron. Vad som däremot kan bli svårt för det otränade örat är den karakteristiska rumbaclaven som är en variant av klockrytmer från de västra delarna av Afrika. I den afrokubanska rumban är rytmerna komplexa och inte sällan polyrytmiska, vilket inte alls är sådana som popmusik och dansmusik har.

Fyra olika stilar i rumban

Rumba brukar normalt delas in i fyra olika stilar som har egna särpräglade uttryckssätt i dansen som resultat av de skilda rytmerna. Stilarna går från långsamt till snabbt. Den långsamma stilen heter Yambú och bygger på att man (i alla fall ursprungligen) ska försöka efterlikna äldre människors lite mer stillsamma rörelsemönster. Den lite, men bara lite snabbare dansen kallas Guaguancó och brukar även liknas vid en flörtig dans. Männen ska mer än gärna vicka på höfterna, likaså damerna. Går man upp ytterligare i tempo kommer stilen Columbia vilket är en närmast aggressivt dansstil. Ofta dansar män ensamma utan kvinnor och då ska många av rörelserna efterhärma slagsmål, fighter och knivbråk. Det är inte helt ovanligt att man faktiskt har med riktiga knivar i dansen. Sist men inte minst, stil fyra som kallas Columbia del Monte. Columbia del Monte är ruskigt snabb och hela kroppen – armar, höfter och steg går i ett rasande tempo. Det som kännetecknar just rumba är dock betoningsförskjutningarna som förekommer i alla stilar.

Rumbans resa

Den rumban vi känner till idag uppkom på 1890-talet i Havanna. Då hade rumban utvecklats till en dans med mycket attraktiva laddningar där män och kvinnor spelade ett spännande spel med varandra. Detta medförda att rumban bliv lite svartmålad och inte ansågs helt rumsren. Det vände dock på 1940-talet då dansen fick ett rejält uppsving, i synnerhet stilen Guaguancó, vilket också är den vanligast dansstilen idag.

Dagens rumba är alltså en afrokubansk dans. Afro som i svartas musik och kubansk som i latinomusik. Från klockrytmerna i Västafrika färdades dansen till USA:s östra kustområden under 1910-talet. Som med allt som färdas runt jorden, tig rumban upp influenser från Nordamerika till en något enklare musikstil som var enklare att dansa till i västerländska ögon. Ungefär ett decennium senare gjorde dansen entré i Europa.

Oftast spelas claves, palitos, guagua, congatrummor eller cajonetrummor till rumba, ibland tillsammans med försångare och en svarskör. Ofta kommer det även breda inslag i salsamusik som är rumba, och då gäller det att ställa om och köra lite rumbasteg i dansen.

Förutom de fyra olika stilarna finns det olika sorters rumba, utvecklade i olika världsdelar som är mer som olika danser än varianter av rumban. En av dessa är tiodansen rumba som kommer från 30-talsrumban med rötterna i Kuba och dansen son. Denna dans är numera något av en uppvisningsdans eller latinsk ballroom och dansas när det är show.