Resan genom dansens värld – Indiska danser del 3

Då var vi framme vid den tredje och sista delen i vår resa genom Indiens olika danser, deras ursprung och användningsområden. I de två första delarna skrev jag om stilarna under namnen Bharatanatyam, Garba och den kanske mest kända av alla danser, Bollywood dans tillsammans med Kalbelia, Bhangra samt Sattriya. I denna del kommer jag att titta närmare på Chhau dance samt en dans som heter Kalaripayattu, även kallad Kalari.

Chhau dance

Chhau dance har sitt ursprung i kampsportens värld och har således väldigt vigorösa rörelser och hopp. Under 1700- och 1800-talet fattade kungligheter I Orissa regionen intresse i utvecklingen av denna konst och valde således att bevara och utveckla den vidare för att sedan se dansen framträdas vid speciella högtider och festivaler.

En del Chhau danser använder sig av stora, utsmyckade masker, utformade efter framför allt fåglar men också andra djur. Förutom detta kan dansarna också ofta ses använda både svärd, båge och sköld under sina dansrörelser. Då dansen har sina rötter från kampsporten förekommer det även dansberättelser som förtäljer en historia om mytologiska hjältar i landet, som Parashurama, Mahadev, Indrajit och andra, från Mahabharata och Ramayana eposerna. Allt eftersom att tiden gått har dansen också utvecklats och idag kan man se både man och kvinnor dansa, tillskillnad mot tidigare då dansen framfördes primärt av män.

Det finns tre primära skolor eller stilar inom Chhau och dessa tre är Seraikella, Purulia samt Mayurbhanj. Den som skiljer sig mest av de tre är Mayurbhanj Chhau där dansarna inte bär någon mask.

Kalaripayattu

Kalaripayattu, också känd som bara Kalari, härstammar från de norra och centrala delarna av Kerala i Indien. Kalari är namnet på den skola eller träningslokal där man utövar kampsport. Kalaripayattu har en stor inverkan på utvecklingen av flera Kerala teatrar och dansformer bland annat den främsta av alla, Kathakali. Kathakali utövar måste först träna under en kalarimästare för att utveckla speciella attributer så som fitness, uthållighet och kampsportsrörelser som sedan inkluderas och används I dansen. Kalariutövar hävdar att Bodhi Dharma, en buddhistmunk som ansvarade för träningen av shaolinmunkar, var i grund och botten en kalarimästare.

Idag ser vi dock Kalaripayattu träda fram i en ny form, en anrik konstform, som används som en källa för inspiration för självuttryck i dansform, både i traditionell och modern tappning från bioduken till teatrar, uppvisningar och även inom fitness.

En Kalaripayattu utövare tränar i ett instängt utrymme som kallas Kalari, vilket vi också nämnde här ovan. Detta område är 21×42 feet, vilket motsvarar omkring 7×14 meter. Ingången till området kommer alltid att vara riktad mot öst, och i det sydvästra hörnet hittar man en sjuvåningsplattform som kallas “poothara”, där man placerar väktaren inom kalari. Dessa sju våningar symboliserar sju förmågor som varje person måste ha. Dessa är Vigneswa (styrka), Channiga (tålmodighet), Vishnu (makt), Vadugashcha (hållning), Tadaaguru (träning), Kali (uttryck) samt Vakasta – purushu (ljud). Andra gudastatyer så som Bhagavathi eller Shiva, placeras i övriga hörn av rummet.

Kalaripayattu dansen inkluderar allt från sparkar, slag, grepp, vapen till läkningsmetoder.