Mer om rumba

Rumba började man att dansa i Havanna under 1890-talet, rumban har sina rötter i Afrika men i och med slavhandeln färdades dansen tillsammans med slavarna till Kuba. I början ansåg man att dansen var oanständig och till och med farlig, mycket på grund av dess sensuella inslag. I stor utsträckning var rumban reglerad men under 1940-talet blev den mer uppskattad. Under 1900-talet använde det afrikanska folket i Kuba ordet rumba som synonym för fest.

Det finns tre olika huvudtyper av rumba, som alla har sina unika egenskaper. Yambú är den variant av rumba som är äldst och den saknar inslag av det afrikanska uttrycket som det övriga typer av rumba kan ha. Den dansar man till enbart spansk musik. Yambú är en långsam dans av rumba och den kan man dansa både som solodans och som pardans. I solodansen är det oftast en kvinna som dansar och i pardansen är det en man och en kvinna. Även om mannen ofta flirtar i pardansen så innehåller den inte höftstötningen den så kallade injektionen som är en stor del i guanguancó.

Guanguancó är en blandning av yambú och columbia, den är snabbare än yambú men långsammare än columbia. Det är en pardans, där mannen jagar kvinnan i syfte att fånga henne genom att stöta med höften, denna del kallas för injektionen och är symbolik för en sexuell penetration. Oftast misslyckas mannen med att fånga kvinnan.

Columbia är den snabbaste formen av rumba och traditionellt dansar enbart män den. Columbia är en solodans till skillnad från de andra formerna av rumba. Den är tydligt uppdelad i 2 delar, sången och dansen. Dansen används ibland för att utmana andra män genom att visa upp deras styrka, självförtroende och humor. På senare år har även kvinnor börjat dansa columbia. Det finns även fler varianter av rumba än de tre nämnda här, bland annat rumba flamenca som är en spansk version av rumba.

Det sånger och instrument som används i rumba

rumba

De olika instrument som används i rumba är claves, palitos och tumbadoras. Claves är två tjocka träpinnar ofta tillverkade i mahogny som slås mot varandra i ett rumba-clavemönster. Palitos är två träpinnar som används för att slå på ett slagverk på en låda. Tumbadora är en hög kubansk trumma. Dansen grundrytm är clave-rytm och rytmen går i 4 fjärdedelstakt. De instrument som sätter rytmen i rumba är claves tillsammans med trummorna. De andra instrumenten spelar stödjande sekundärt till claves och tumbadoras.

Sångernas struktur i rumba är uppdelade i två huvuddelar, den första kallas för canto och innebär att huvudsångaren sjunger versen solo, det kan även vara så att sångaren improviserar en del text. Det är vanligt att huvudsångaren spelar på claves. När den första delen är klar bjuder huvudsångaren in de andra sångarna och denna del kallas ibland för montuno. Rumba är mer än en dans, för det kubanska folket är det en konstform. Rumba är ett uttryck för befrielse från slaveriet och texterna är fyllda med glädje och fest. Många säger att Kuba utan rumba inte är Kuba.