Dubstep

Dubstep är inte bara en dans utan en hel musikgenre. Eller om man ska vara helt korrekt, dubstep är bara en musikgenre som man kan dansa till. Man brukar säga att dubstep är en fusion av grime, dub, drum and bass, 2-step och UK garage. Men när allt kommer omkring är alla musikgenrer mer eller mindre influerade av flera danser. För den som känner igen dessa musiksorter förstår man att musiken är elektronisk. Vanligaste instrumenten som används när man spelar dubstep är keyboard, sequencer, trummaskin, dator, synthesizer, sampler och turntables, vilket visar på att dubstep är elektromusik till hundra procent. Typiskt för dubstep är det dova soundet. Musiken består av mycket bas och har en relativt tunnsådd mängd av rytmer. Musiken leker med elektroniken. Genom att wobbla till ljudet med bland annat en synts Low Frequencu Oscillator, förkortat LFO, kan ljudet förvrängas och skapa spännande dubstepljud.

Ursprunget och framväxten

Själva musiken kommer från England, från Croydon i huvudstaden London under 90-talet. Man tror att det var -98 som musiken verkligen kom till. De tidigaste dubsteplåtarna var ofta lite undangömda på UKG-singlar. Alltså på B-sidorna inte sällan på white label-skivor. Det tog dock åtta år innan dubstep nådde ut till den breda och allmänna publiken. Tack vare singeln Midnight Request Line av gruppen Skreams blev dubstep ett ord på många människors läppar, i synnerhet på dansare i elektromusikgenren. Sedan genombrottet 2006 har musikgenren vuxit, bland annat genom stora artister som Skrillex. Musiken har som all annan musik kommit att utvecklas, och i detta fall med dubstep, till mindre minimalistisk. Rytmer kan förekomma mer ofta och inslag av traditionella instrument så som fiol är inte helt ovanligt nu för tiden.

Dans eller inte?

Musikens framgång har gjort att dansa till dubstep också har vuxit. Dubstep är egentligen en form av dansen popping. Popping brukar beskrivas som en illusionistisk dans som utförs till elektromusik med rötterna i amerikanska Kalifornien. Rörelserna är desamma, animationerna är desamma, men musiken skiljer sig åt. Grunderna är dock poppingrörelser. Det är dock tack vare musiken dubstep som poppingrörelserna i form av dubstepdans har kommit att spridas ner i åldrarna. Enligt den petiga kan man således inte dansa dubstep, men man kan dansa till dubstep.

Grunderna i att dansa till dubstep är att dansa till elektromusik med cirka 140 slag i minuten – alltså ganska snabbt. Vanliga inslag i dansen är en uppbyggnad, en spark, en så kallad ”drop”, en så kallad ”beat down” och otaliga robotliknande rörelser. Robotkänslan – det är just den som kännetecknar popping och då i synnerhet popping till dubstep – de motoriska, mekaniska och robotliknande rörelserna. Musiken bjuder in till maskinmässiga rörelser. Genom att blanda stelhet med rörlighet, plötsliga stopp med hastig acceleration, snabba flyttar till närmast rörelser i slow motion, kurviga rörelser med tvära vridningar kan man få till ett AI-liknande mönster i dansen som karaktäriserar dans till dubstep. För att bli riktigt duktig på denna elektromekaniska dans måste man öva och öva. Målet är att uppnå en sådan rörelseförmåga och kroppskontroll att man kan uppfattas som stel trots att man är vigare än någonsin.