Dansens historia del 2

Människan har genom tiderna njutit av både sång och musik, något som man också kunnat bekräfta genom olika utgrävningar som gjorts runt om i världen, där man hittat bevis och fornlämningar som styrker dessa påståenden. För människan var detta en stor del i deras liv, inte bara som ett nöjesmoment utan även som en del i deras dagliga liv, religion och ritualer. När det gäller dans däremot är det väldigt svårt att kunna hitta bevis i form av fysiska element som styrker eller påvisar att detta förekom, men logiken säger att om det fanns musik och sång, då lär det också med största sannolikhet även funnits dans då dessa allt för ofta går hand i hand.

Det har hittats spår genom grottmålningar, som genom undersökningar visats vara 9000 år gamla, som påvisar att dansen faktiskt förekom redan så tidigt. Men jag vill påstå att människan har utövat dans betydligt längre än så. Speciellt med tanke på hur pass stor betydelse detta element hade i religiösa sammanhang förr it i tiden, något som jag också skrev om i den första delen i denna blogg. Det var säkerligen där som dansen har stora delar av sitt ursprung ifrån men allt eftersom människan utvecklades och växte, så växte också intresset för dans, till en sådan stor del att det inte längre bara utövades inom ritualer utan även inom andra sammanhang.

Från ritual till vardag

Som jag nämnde här ovan så allt eftersom människan utvecklandes och intresset för dans ökade, så kunde man också allt mer se dansen utanför religiösa sammanhang och ceremonier av olika slag. Man kunde nu se dansen förekomma hos det vanliga folket som dansade för att de var glada och firade något, för underhållning, i syfte att förföra och att få folk på bättre humör. Tillställningar som det årliga firandet av den grekiska vinguden, ett firande som pågick i flera dagar, bestod till stor del av en massa vindrickande tillsammans med lika mycket sång och dans.

 

Under en utgrävning av en grav i Egypten hittade arkeologer en målning som var från 1400 f.Kr och som avspelade en grupp väldigt lättklädda kvinnor dansandes inför en grupp rika män, med en grupp musiker i bakgrunden. Detta var en typ av underhållning som förekom överallt i världen och som vi kan se än idag på strippklubbar och andra etablissemang som erbjuder lättklädda kvinnor som underhållning för sina gäster och kunder.  Ett annat bra exempel på detta är det vi idag kallar för burleskdansare, som också dansar inför en åskådargrupp men där deras syfte inte nödvändigtvis är att skapa en erotisk upplevelse för åskådarna.

Dansen utvecklas

Även om dans förekommit även i Europa under samma tidsperiod som i Grekland och Egypten, så finns det inte några direkta dokument eller bevis på att dansen var lika utspridd här som den var där. Det är först från renässansperioden och framåt som vi börjar hitta konkreta bevis på dansens utsträckning och betydelse. Det få bevis som hittats innan renässansen visar tecken på att ringdans eller kedjedans var en väldigt vanlig dans bland folket. Men i och med renässansen så började man se nya musikstilar dyka upp tillsammans med nytt mode och även nya Danser från Spanien, Frankrike och Italien fick lämna plats åt nya barockdanser som blev väldigt populära i både England och Frankrike. Sedan, efter den franska revolutionen, kunde man se en mängd nya danser som fokuserade på stilar där kvinnor med mindre restriktiv klädsel medverkade, stilar som innebar hopp och skutt. Dessa danser skulle bli allt mer fartfyllda under 1844 med starten av den så kallade “internationella polka epoken”, något som också sedan låg som grund för den allra första valsen.