Daldans

Daldans är som man kanske kan utläsa av namnet en dans som härstammar från Dalarna. Dansen var dock ursprungligen komponerad av stockholmaren Anders Selinder – balettmästare, balettdansare, koreograf och teaterdirektör vid Kungliga Operan, född 1806 i Stockholm. Anders Selinder har gjort mycket för svensk folkmusik, inte minst att han tog in de gamla folkvisorna in de fina salongerna genom att göra partitur av visorna, vilket resulterade i flera stora baletter. Dansen komponerades 1843 när Selinder var 33 år gammal och gick under namnet ”Dans för en morakarl och en kulla”, vilket med tiden ändrades och i stället blev  ”Dalkarlsdansen”, och sedermera bara ”Daldans”. Dansen framfördes för första gången år 1843 vid den Kungliga Operan i ett så kallat Nationaldivertissement för att fira Kung Karl XIV Johans 25-åriga tid som regent över Sverige.

Det tog inte lång tid innan folkdansrörelsen anammade daldansen och den blev snabbt omtyckt bland både dansarna och åskådarna. Idag kan man både tävla i mindre tävlingar i dansen och även i SM som går av stapeln i Globen i Stockholm. Primärt är det dalmasar och dalkullor som dansar daldans, men det förekommer även att personer från andra landskap runt om i landet tar sig en svängom. Det är dock vanligt att dansarna bär de traditionella folkdräkterna från Dalarna, vilket oftast brukar ägas av riktiga kullor och masar.

Dansen i korthet

Själva dansen är en pardans med sluten fattning respektive dubbel handfattning. Vissa delar av dansen utförs även i armkrok. Som så många andra folkdanser kan obegränsat antal dansare vara med så länge det är jämna par. Utgångsläget är att kavaljeren (mannen) står men armarna i ett kors över bröstet, och följaren (kvinnan) står på höger sida om honom med sin egna vänstra hand vilandes på hans axel och sin högra i midjan för att markera den. Dansen bygger till stor del på dalsteg. Dalsteg är även en viktig del av dansen hambo, vilket är ett danssteg som går i tvåtakt. Daldansen går också från att ha fronten öppen till sluten fattning. Vändningar förekommer, så som pannkaksvändningen – en vändning där paren håller varandra i händerna när båda samtidigt vänder på sig. Armarna måste således föras upp över huvudet samtidigt som båda i paret trampar i takt med musiken. Föraren vänder sig motsols och följaren medsols. Viktigt för båda parternas komfort är att händerna under pannkaksvändningen hålls i axelbredd. Andra delar av dansen är platsbyte med spring, sprakar och utslagssteg, klackstöd mot motståndare (partner), figuré mot varandra, solosteg, rotation med dalsteg runt varandra, daltitt med kavaljeren framför damen och hambo i sluten fattning. Daldansen består av sammanlagt 13 turer. Inledningsvis är det enklare och successivt ökar svårighetsgraden.

En hel värld av daldans

Musiken som spelas när man dansar daldans är gamla hederliga folkmelodier från Dalarna. Fioler, dragspel och nyckelharpa är traditionella instrument som ofta förekommer i spellaget som musicerar vid daldansen. Förutom den sociala faktorn som daldansen för med sig, finns det mycket porslin och många textilier med avbilder av daldansande kullor och masar som pryder många människors hem. Allt som hör daldansen till har kommit att bli en viktig del av det traditionella Dalarna, något som de är stolta över med all rätt.