Buggdans

I inget annat land är dansband så populärt som i Sverige. Antalet dansband är häpnadsväckande och koncepten hos banden är liknande – en lite lagom smörig sångare med enastående röst, duktiga musiker, en på gitarr, en på trummor, en på bas, eventuellt en på keyboard. Bandnamnet får gärna ha ett z-a eller ett x i sig och kläderna ska matcha. Och så ska bandet åka på turné i princip hela tiden. För med tanke på alla de dansbandsveckor, dansbandshelger och dansbandskvällar som fyller almanackan årligen, finns det mycket att åka på som professionell dansbandsartist. Vad ska man då dansa till dansbandets sköna toner?

Till dansband buggar man. I alla fall om det är dansband som kör riktig swing, rockig swing eller klassisk dansbandsmusik. Buggen är i princip det svenskaste man kan få. Man skulle väl kunna säga att dansen antagligen delar förstaplats med Kalles kaviar, surströmming och dalahästar. Som de flesta danserna går bugg i fyra fjärdedelstakt i ett svängigt tempo. Ju bättre man blir, desto snabbare kan man dansa. De som är riktigt duktiga kör helt klart i minst 120 slag i minuten med har inget emot 180 slag i minuten. Skälet till att buggen har blivit så omåttligt populär i Sverige beror antagligen på flera orsaker. En av dessa är att det inte finns fasta turer i dansen, utan att den bygger på grundstegen men efter det är helt öppen för improvisation och personlighet. Föraren har fria händer att spinna på sin partner lite när som helst.

Historian bakom buggen

Jitterbugg heter föregångaren, i alla fall till namnet bugg. I och med att jitterbugg är ett samlingsnamn som innefattar flera danser inom swingen så kan man säga att bugg också ingår i detta inkluderande begrepp. Dock kom buggen senare än de flesta andra danserna inom jitterbuggen, andra danser som också har influerat hur buggen ser ut idag. En smula swing, ett uns lindy hop, lite boogie-woogie här och lite balboa där. Det som gör att buggen skiljer sig från många andra danser som har samma släktstam är att man inte håller i varandra i en sluten fattning. Öppen fattning är a och o, och ännu mer vanligt är att man håller varandra antingen med höger eller vänster hand.

Vad många inte vet är att buggen faktiskt har sitt ursprung i Gävle och Örebro. Det var just i dessa mindre städer som kurser i dansen kom att arrangeras för första gången. Åren var 1965 för örebroarna och -68 för gävleborna. Hela tio år efter att Gävle startade upp sin första buggklass anammade storstadsborna i Stockholm dansen genom att erbjuda invånarna kurser. Huvudstadens dansgolv hade i stället haft fokus på rockmusik och rock’n’roll under 60-talet, vilket sedermera flöt över till buggen.

Det handlar om känsla

Bugg är inte bara en dans för sena nätter och amatörer på bästa humör, utan även en stor tävlingsdans. Precis som i sällskapsdansen bugg ingår ingen koreografi i tävlingsvarianten. Tävlingsdeltagarna bedöms snarare på känsla och takt. Idag är som sagt bugg en av Sveriges mest populära sällskapsdanser och det ser inte ut att ändra på sig. Glada amatörer och proffs blandas på dansgolven runt om i Sverige.